Publicerad: 28 februari 2012 13:18
· Tisdagen den 28 februari föreslår M, C och FP i Socialutskottet att regeringen skyndsamt ska inleda lagstiftningsarbete i syfte att ensamstående kvinnor ska få tillgång till assisterad befruktning.
· Centerpartiet anser att en modern lagstiftning måste ta sin utgångspunkt i att familjer kan se olika ut. Nuvarande regelverk är förlegat och bör ändras för att spegla olika familjebildningsmönster. För Centerpartiet är det viktigt att nå en konstruktiv lösning på denna fråga, men vi har stor respekt för att det inom Alliansen finns olika uppfattningar.
Assisterad befruktning kan utföras dels i form av insemination, dels i form av befruktning utanför kroppen, s.k. in vitro-fertilisering (IVF). I dagsläget regleras frågan om insemination av ensamstående i lagen (2006:351) om genetisk integritet mm. Det är enligt nuvarande lagstiftning inte tillåtet med assisterad befruktning av ensamstående.
1. Varför vill Centerpartiet ändra lagen?
Centerpartiet har länge kämpat för att få till en lagändring på området. För oss är det en självklarhet att en modern lagstiftning måste ta sin utgångspunkt i människors olikheter.
Familjer idag kan se olika ut. Det finns familjer med enbart en mamma eller en pappa. Det finns familjer med två mammor eller två pappor eller både och. Nuvarande lagstiftning kan genom sin utformning uppfattas som ett indirekt ifrågasättande av ensamstående mammors och pappors lämplighet som föräldrar. Det är en förlegad syn på föräldraskap som varken är förenlig med dagens skiftande familjebildningsmönster eller med Centerpartiets politik.
2. Vad innebär detta för de barn som kommer att växa upp med ensamstående förälder?
Ett ansvarsfullt föräldraskap bygger på förmågan att ge barnet kärlek, trygghet och omsorg. Detta gäller oavsett om man uppfostrar sina barn tillsammans i ett förhållande eller om man är ensamstående förälder. Det finns många barn i Sverige som lever med ansvarsfulla ensamstående föräldrar som ger dem en trygg och kärleksfull uppväxt. Vi är övertygade om att människors lämplighet som förälder inte avgörs av huruvida man lever i en parrelation eller inte.
3. Vad innebär detta för allianssamarbetet?
Alliansen är Sveriges enda fungerande regeringsalternativ och vi genomför kontinuerligt vår gemensamma politik. Vi har ett samarbete som fungerar mycket bra.
Frågan om assisterad befruktning är komplicerad och kräver särskild reflektion, eftertanke och dessutom etiska och moraliska överväganden. För Centerpartiet det viktigt att nå en konstruktiv lösning på denna fråga, men vi har stor respekt för att det inom Alliansen finns olika uppfattningar.
4. Vad rent konkret kommer att hända nu?
Den 28 februari föreslår M, C och FP i Socialutskottet att riksdagen ska tillkännage för regeringen sin mening om att lagstiftningsarbetet skyndsamt ska inledas i syfte att ensamstående kvinnor ska få tillgång till assisterad befruktning. Som ett första steg i lagstiftningsarbetet kommer med största sannolikhet en utredning att tillsättas för att se över vilka lagändringar som behöver göras och lämna förslag till dessa ändringar.
5. Hur blir det med surrogatmödraskap och steriliseringskravet vid könsbyte?
Centerpartiet anser att frågan om surrogatmödraskap inte bör dras i långbänk. Det är dags att vi tillsätter en utredning för att se över de oerhört komplexa frågeställningar denna fråga rymmer. Det rör sig bland annat om juridiskt- och etiskt komplexa frågeställningar som måste belysas. Vi har dock valt att behandla frågan separat och nästa steg blir sannolikt också att en utredning tillsätts.
När det gäller frågan om steriliseringskravet är svaret att regeringen för närvarande förbereder en lagrådsremiss angående regelverket vid könsbyte. Alla partier i regeringen har uttalat att kravet på sterilisering bör avskaffas.
6. Varför genomförs lagändringen först nu?
Frågan är inte okomplicerad och det är viktigt att frågan avgörs utifrån ett barnperspektiv. Det är särskilt viktigt då alla barn har rätt till att veta om sitt biologiska ursprung. Frågan om assisterad befruktning är komplicerad och kräver särskild reflektion, eftertanke och dessutom etiska och moraliska överväganden.
Anna Jonasson
Politiskt sakkunnig, Socialutskottet
E-post: anna.jonasson@riksdagen.se
Publicerat av: Elisabeth Jansson
Postat 9 februari, 2012 av Annie Lööf
Många har sagt att sänkningen av restaurangmomsen inte kommer att ge någon effekt. Det var samma resonemang som fördes när Centerpartiet lyckades driva igenom avdraget för hushållsnära tjänster, nu visar den senare sig vara en succé. Att dra några verkliga slutsatser av sänkningen av restaurangmomsen är naturligtvis för tidigt. Dessutom är det en bransch som kommer att använda sänkningen annorlunda.
När det gällde hushållsnära tjänster fanns en mycket mindre marknad och en svart marknad som blev vit, fler företag startas nu och fler får jobb. Inom restaurangbranschen kommer vi säkert att se vissa som sänker priserna, vissa som anställder och vissa mindre företag som för första gången kan ta en veckas semester sen de startade sin restaurang.
Det är dock viktigt att det märks för kunden genom bättre mat eller lägre priser och att fler får jobb. Idag kommer otroligt glädjande siffror som visar att bara i januari 2012 så annonserades 3867 restaurangjobb ut. Det är en höjning på 36 % från januari 2011 eller 40 % från månaden innan.
Det är kul att se att det händer saker så snabbt i den här branschen där många unga och människor från andra länder får ta sina första steg in på arbetsmarknaden. Nu hoppas jag och Centerpartiet, som varit starkt drivande även för denna reform, att den positiva trenden håller i sig.
//
Jag är så otroligt stolt över Centerpartiets historia av ett jämställt ledarskap och förmågan att utan legala krav lyfta fram duktiga ledare oberoende av kön. Vi är nu inne på vår tredje kvinnliga partiledare, när en del partier inte ens lyckats vaska fram någon. Vi har också varit ledande i den politiska debatten om jämställdhet i decennier, inte minst under 70-talet. Det har vi mycket Centerkvinnorna, som fortfarande är Sveriges största kvinnoförbund, att tacka för.
Att ligga långt framme i jämställdhetsarbetet är viktigt. Lika villkor och samma förutsättningar ska gälla oavsett kön. Det är för mig en självklarhet. Och här finns det mycket att göra. Men vägen att nå fram till ökad jämställdhet ska vara med liberala, frihetliga lösningar och inte med socialistiska tvång.
I helgen skrev Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande en debattartikel med huvudsyftet att säga nej till den kvoteringsdiskussion som Moderaterna nu för gällande det svenska näringslivet. Centerpartiet och Centerkvinnorna delar samma syn. Vi ska inte genom lagar bestämma hur det fria och privata näringslivet exakt ska sätta samman sina styrelser. Både Centerpartiet och Centerkvinnorna säger nej till kvotering, både vad gäller föräldraförsäkring och bolagsstyrelser. Av den anledningen att vi gillar självbestämmande, valfrihet och frihet.
På vår partistämma fattade medlemmarna en tydlig inriktning om bolagsstyrelser:
”Det är lätt att kritisera den svaga andelen kvinnor i bolagens styrelser. Endast 22 procent av styrelseledamöterna i svenska börsbolag är kvinnor. Kvotering till börsnoterade bolagsstyrelser skulle dock innebära att staten ingriper i ett privat ägande på ett sätt som inte är förenligt med liberala ideal.”
Idag skriver tre partistyrelseledamöter en replik på Gunilla Hjelms artikel. Jag gillar att vi har högt i tak i Centerpartiet, många och spännande åsikter och en öppen debatt. Men jag kan konstatera att den inte ligger i linje med det tydliga utslaget från medlemmarna och vad Centerpartiet tycker. Centerpartiet gillar jämställdhet, vi ska fortsätta gå i bräschen i denna fråga. Men jämställdhet handlar inte bara om representationen i börsnoterade bolagsstyrelser utan det handlar om lön, möjligheter till entreprenörskap, attityder i skolan, mota våldet mot kvinnor i hemmen. Många viktiga frågor. Frågor som vi ska ge frihetliga och liberala svar på.
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Så inleds FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. På svenska. Problemet är att det står inte så.
I originaltexten står det ”All human beings är born free equal in dignity and rights”. Alltså, att alla människor är födda fria och lika i ”värdighet” och rättigheter.
Man har alltså översatt ordet ”dignity” till ”värde” istället för till mer korrekta ”värdighet”. Plötsligt har första artikeln i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter fått en helt annan innebörd.
Om alla människor har lika värde innebär det att om alla kränkts lika mycket av till exempel en stat så har ändå alla människor lika värde, oavsett hur nedriga levnadsförhållanderna må vara. Alla har det lika, på grund av att man har lika värde.
Att tala om varje individs värdighet är något helt annat. En människas värdighet är så självklar i sig själv och därtill okränkbar.
Detta fundamentala i ”The Universal declaration of Human Rights” som man på svenska fått till ”FN:s allmänna förklaringar” har man alltså lyckats översätta bort.
Kanske är det då inte så konstigt att man i grannkommunen Ånge nyligen utvisat en familj som bott i Sverige i elva år. Helt hänsynslöst utan tänke på dessa människors värdighet. Att de byggt upp ett liv i Sverige, att barnen går i skolan, har sina vänner här, endast talar svenska… ja, listan kan göras lång.
Från myndigheternas sida kan man lätt hänvisa till den FN:s felöversatta artikel och påpeka att de inte alls kränker dessa människors värde, alla flykligar omfattas ju av samma lagar och regler därmed har de samma värde.
I knappt 12 mil bort pågår, i projektform, ett arbete om hur man ska lyckas intigrera ”de stackars invandrarna”, om hur man ska skapa mångfald i Sollefteå kommun. Mångfaldsgruppen ordnar inspirationsdagar, tillsätter fler projekt och frågan bollas runt i kommunhusets korridorer.
När jag som åttaåring kom till Sollefteå från Botswana hade jag slutat prata engelska redan på Arlanda. Som barn gör så anpassade jag mig efter omgivningen för att få vara med och ville inte alls prata om Afrika för vi bodde ju faktiskt inte i en hydda och nej vi behövde inte samla mat.
Ganska snart var jag utifrån sett integrerad i min nya klass, vars enda egentliga gemensamma nämnare vi hade var att vi var födda samma år.
I den engelska skolvärlden börjar eleverna ett år tidigare än i den svenska vilket fick till följd att jag låg ett år före mina klasskamrater i matte och engelska men minst ett år efter i läsning och rättstavning på svenska.
Hade mångfaldsgruppen fått laborera lite till kanske jag inte behövt sitta otaliga timmar i ett hörn och stapla kapplapinnar och känna mig lagomt integrerad i Sverige. Kanske hade jag fått gå till läs och skrivfröken när de andra hade engelska eller tragglade matte.
Ska man lyckas med integration (förutsatt att uppehållstillstånd beviljas) måste det finnas utrymme för mångfald. Skola och arbetsliv får inte genomsyras av ”Kom som du är och bli som oss!” Vem är då värd sin värdighet?
Hanna Wennberg
Allmänpolitisk debatt Sollefteå kommunfullmäktige 28 november 2011.
Maria Wennberg, gruppledare Centerpartiet:
Sollefteå är en bra kommun att bo och jobba i. Vi är en rik kommun och vi har stor utvecklingspotential. Vi äger ett halvt vattenkraftverk verk som ger oss i runda slängar 30 miljoner årligen. Vi äger drygt 7000 hektar skog. Vi har tillgång till bra sjukvård. Vi har jämförelsevis bra skolor. Vi har en befolkning utan större social problem. De allra flesta, står, går och verkar alldeles på egen hand.
Vi har frisk luft, rent vatten och väldigt, väldigt stora möjligheter till ett rikt friluftsliv, Vi har bra jakt och fiske, vi har en av de bättre skidanläggningarna i Sverige både utför och på längden. Huspriserna är låga och vi kan bo var som helst i kommunen och få tillgång till den kommunala servicen. Vi har många företag som går bra, det bor många kapitalstarka människor i kommunen. På senare tid har vi också sett en trend där företag vill investera i kommunen. Bland annat kommer Sveriges största vindkraftsområde att byggas här. Kraftbolagen investerar miljarder i vattenkraften. I vår kommun.
En toppenkommun helt enkelt dit folk borde vallfärda.
Av någon underlig anledning så är det precis tvärtom. Vi har problem med att få folk att stanna kvar och vi har problem med att få folk att flytta hit.Vi beklagar oss ofta och högljutt över det elände som vi har att dras med här. Vi tillhör bottenskrapet i de flesta enkätundersökningar.
Någonting är väldigt skumt. Varför stämmer inte bilderna.
Problemet är politiken som trots väldigt goda förutsättningar ändå misslyckas. Kommunalskatten i Sollefteå är bland landets högsta och vår kommunala service; vård skola omsorg kostar 94 miljoner mer än jämförbara kommuner utan att kvaliteten är högre.
Visst måste man erkänna att det är ett misslyckande ,vilken partifärg man än har och jag tror, hör och häpna, att felet inte enbart kan skyllas på majoriteten.
Det är nämligen en ganska stor utmaning att släppa inkörda mönster och våga sig ut på okänd mark. Att våga tänka utanför boxen. Att inte falla in i givna mönster och ramar.
Politiken blir till sist som ett självspelande piano. Säg förändringar i skolan och berlinmurar runt den egna skolan växer upp med blixtens hastighet, säg entreprenörer inom vård, skola omsorg och det målas upp en bild av giriga utsugare och kriminella skattesmitare. Säg 35 timmar arbetsvecka och dialogen går i baklås direkt.
Vi har inte råd att trampa på i samma spår. Vi måste helt enkelt vara mindre dogmatiska och mer pragmatiska. Ta vara på de goda idéerna.
Vi står inför ett paradigmskifte. Vi är mitt upp i en global energiomställning. Idag inleds klimatsamtalen i Durban. Oljan kommer inte att ta slut men bli för dyr att utvinna vilket får konsekvenser på ekonomin och tillväxten. Ändrar vi inte livsstil och minskar koldioxidutsläppen kommer klimatet drastiskt att förändras.
Då frågar sig säkert en del här i salen. Ja, men vad kan vi göra åt det. Det kan inte vi perifera kommunpolitiker i Sollefteå påverka.Det är just det vi kan. Har vi orken och förmågan att i tid ställa om vårt samhälle och ifrågasätta invanda mönster blir vi vinnare. Men vi måste tänka nytt och ifrågasätta.
Jag har inte svaren. Jag har inget facit. Det enda jag med nästan 100 procentig säkerhet kan säga är, att om vi fortsätter som vi gör idag med utgifter som inte motsvarar inkomsterna eller kvaliteten på servicen då kommer utvandringen definitivt att fortsätta. Idag kostar vi ungefär 94 miljoner mer per år än andra likartade kommuner. Detmåste vi komma tillrätta med.
Vi kommer idag att besluta om nya mål för kommunen. Dom är på intet sätt lösningen men det finns utrymme för nya tankar och idéer. Det gäller att inte fastna i detaljer utan se helheten och långsiktigheten.
Centerpartiet har inte alla svar men vi har en tydlig linje från rikspolitiken där hörnstenarna är miljö, integration, regional tillväxt, jämställdhet och välfärd.
Miljön ska vara grön – miljöförstöring ska kosta och det som gynnar miljön ska göras billigare och enklare.
Invandring. Vi ska vara öppen och toleranta mot nya människor och nya kulturer. Olikheterna är en fördel som kan ge oss nya kunskaper och i förlängningen konkurrenskraft. Invandringen av människor till Sollefteå är en gåva inte en börda. Det hänger på oss vad vi gör av det.
Regional tillväxt. Vi ska se till att det finns service i hela kommunen men lösningarna kan vara olika. Tillväxten kan vara grön. Om vi bestämmer oss för det.
Skolan. Det är knappast ett vinnarkoncept att samla 30 elever i ett ovädrat rum där den minsta gemensamma nämnaren är att det är födda under samma år. Vågar vi i Sollefteå gå i bräschen för något nytt. Massa små lokala skolor som drivs med vindkraft, mat från egna odlingar och eget lantbruk? En enda stor skola mitt i kommunen som samlar alla barn? Enbart hemundervisning uppkoppling via internet?
Äldrevård som bygger på entreprenad och unika lösningar där människor väljer nivå på vården helt utifrån sina egna behov. Kanske minst 50 procent av vården ska utföras av privata och ideella utförare. Mångfalden ökar innovationsgraden. Vi får fler lösningar på samma problem. Det växer fram nya sätt att jobba på vilket gynnar vårdtagarna. Till exempel.
Det är politikens uppgift att klara av dessa frågor. Vi kan inte fortsätta att ställa enkätfrågor och hoppas på att få svaren där.
Centerparitet löste upp den traumatiska energiknuten på riksnivå.
Centerpartiet i Sollefteå kan vara både vara lösningsmedlet och kittet för att politiken ska hamna rätt och inte bli en stoppkloss utan en motor som tar tillvara på alla de möjligheter Sollefteå har för att utvecklas och bli en vinnare i en postoljeberoende framtid.
Vad ska vi ha till middag idag då? Denna ständiga fråga har fått en ny dimension. Det handlar inte längre om att kolla av skolmatsedeln så att barnen inte får repris på lunchen eller att försöka vara piffig i köket så vardagsmiddagen blir en trevlig stund. Det handlar om att inte förgifta jordklotet, bidra till avskyvärd djurhållning och omänskliga arbetsförhållanden.
Boken ”Matens pris : boken som matindustrin inte vill att du ska läsa” av journalisterna Malin Olofsson och Daniel Öhman ligger på mitt nattygsbord och det är en skräckläsning som slår det mesta. Boken bygger på en serie radioreportage där de berättar om hur dagens livsmedelsproduktion i själva verket skadar människor, djur och miljö.
Deras tes är att maten är för billig. Aldrig förr har vi konsumerat så mycket mat som nu. Ändå tar den en minskande del av vår hushållskassa. Köttkonsumtionen har från 1950 till i dag ökat från 50 kg per person och år, till hela 83 kg, och vi fullkomligt frossar i läsk och choklad. På tjugo år har svensken ökat sin läskdrickande med över 200 procent.
Frosseriet ger oss inte bara fetma. Den billiga maten har ett väldigt högt pris.
Prispressen har förvandlat bondgårdar till resultatenheter i en multinationell industri, helt beroende av olja och naturgas. Ensidig odling innebär tung påfrestning på miljön. På åkrarna används bekämpningsmedel så giftiga att de varje år dödar en kvarts miljon människor. Djur avlas så hårt att de går sönder.
Middagsmatsinköpet blir ett ångestladdad kryssande mellan hyllorna i matbutiken.
Det är inte den första boken i ämnet men det är en bok och en reportageserie som fått ett enormt genomslag. Förhoppningsvis bidrar den till att den stora massan av konsumenter vaknar till liv och inser kopplingen mellan pris och produktion.
I allt detta nattsvarta finns det trots allt hopp. Den 23 februari 2011 anordnades ett möte i Ullånger för folk som sysslar med lokal matproduktion. 70 personer dök upp och den ideella föreningen Mathantverkare i Västernorrland bildades.
Det handlar om småskalig produktion av livsmedel där producentens hand är närvarande genom hela processen. Mathantverk är framställning och förädling av i huvudsak lokala råvaror, utan onödiga tillsatser. Fyra av dessa har i dagarna vunnit pris i SM i mathantverk med över 500 deltagare från hela landet. Grattis och av med hatten för dessa uthålliga, medvetna och duktiga hantverkare.
Det finns här alldels runt knuten – mattillverkning som inte förgiftar, förödar och förstör. Det finns motpoler till megaindustriproduktion som kallhamrat vinstmaximerar!
Nu är det upp till oss konsumenter. Det är faktiskt vi som avgör. Vi kan inte längre skylla på att vi inte visste. Vi vet att den billiga maten har ett väldigt högt pris.
Valet är vårt.
Maria Wennberg, Centerpartiet i Sollefteå
När ska våra (S) styrande politiker börja fatta att man inte kan göra besparingar genom att lägga ner skolor på landsbygden. Resultatet blir ju att i varje nedlagd skolas fotspår, så försvinner all annan service i byarna. Konsekvenserna blir då att unga barnfamiljer flyttar och kampen för byarnas överlevnad trappas ner och resultatet blir en utdöende landsbygd.
Det finns undersökningar som visar att mer än 60 procent av unga kvinnor kan tänka sig leva på landsbygden. Det är kvinnor som vill att deras barn ska få växa upp i ett lugnare tempo, med det lilla samhällets fördelar, lokalproducerad mat, hembakat bröd och ”ekoägg“. Dessa kvinnor tänker sig bestämt inte att deras 6-åringar ska åka skolbuss en timma morgon och kväll. Måste vi inte fråga oss hur människor faktiskt vill leva?
Inte många vill flytta till en liten småstad från storstaden. För dem är drömmen ett hus på landet med möjlighet till djurhållning och odling.
Nej det är dags att undersöka möjligheten för omstrukturering av skolorna i centralorten, i stället för att hela tiden fylla på med landsortsbarn så kan man slå samman de centrala skolorna.
Tänk om kära S-politiker! Utan den vackra landsbygden så utarmas centralorten!
Ingbritt Hedin (C)
Vacker vy från Resele med Ångermanälven.
Rådomsgården i Helgum Foto: I Hedin
Rådomsgården är ett bevis på att det finns bra privata äldreboenden. Här går det mesta av vinsten tillbaka till organisationen.
Rådomsgården är ett privat äldreboende i Helgum, Sollefteå kommun som drivs i aktiebolagsform och där ägarna huvudsakligen är folk från bygden. Verksamheten har pågått i 16 år och är ett särskilt boende med vårdavtal med Sollefteå kommun.
Ledstjärnan är god omvårdnad som utgår ifrån de boendes individuella behov och där Rådomsgårdens unika möjligheter till utevistelse och rekreation utnyttjas.
Rådomsgården är ett exempel på ett bra privat äldreboende som nedanstående skribent Johan Ingerö efterlyser.
Rubriker i media dessa dagar är CAREMA
Ledare Johan Ingerö15 november 2011 kl 04:46, uppdaterad: 15 november 2011 kl 06:34
Egentligen borde det inte vara så svårt. Dålig vård borde ersättas av bättre, och bra vård borde spridas som gott exempel. Men det är så mycket som borde.
Turerna kring vårdföretaget Carema har släppt lös en ny omgång ilska. Dels mänsklig sådan, på de vanvårdades vägnar. Dels politisk ilska mot privatdriven sjukvård per se. I verkligheten är dock bilden mer komplex.
Sverige har sett flera exempel på såväl utmärkt som undermålig äldrevård, i privat såväl som offentlig regi. Få redaktioner är dock beredda att skicka ett tv-team för att bevaka solskenshistorier, varför skräckexemplen syns mest
Så vad är egentligen äldrevårdens problem? I de flesta fall inget som duger som nyhetsdramatik. Samordningsproblem inom vårdkedjan, konflikter mellan landstingen och kommunerna, ej kompatibla journalsystem: så ser vardagen ut för många vårdanställda och vårdtagare.
Ett annat problem är att yrket inte lockar folk. Åttio- och nittiotalister har ofta helt andra karriärplaner. Rapporter om halvfulla klassrum på omvårdnadsprogrammet återkommer regelbundet.
Slutligen återstår problemet att äldrevården inte på långa vägar är så marknadsanpassad som högern hoppas och vänstern fruktar.
Marknader fungerar bäst när konsumenterna kan välja mellan varor och tjänster som produceras parallellt i omedelbar konkurrens.
Men vården fungerar inte så. Där upphandlas ett visst företags tjänster under en viss tid av en viss beställare, på konsumenternas vägnar. Eventuella brister får därför inte det omedelbara genomslag som de hade fått på en riktig marknad.
Betyder då detta att modellen med offentligt upphandlad privatvård och individuell valfrihet har misslyckats? Inte alls. När Konkurrensverket förra året granskade vårdvalsreformen blev slutsatsen övervägande positiv. En nära tjugoprocentig ökning av antalet vårdenheter, bättre öppettider och ett mer patientorienterat bemötande.
Aftonbladet publicerade igår en lista över landets tjugo sämsta äldreboenden. Inte ett enda av dem är privat. Den som tror att monopoltidens vård var bättre kan inte ha upplevt den.
Men eftersom vårdtagarna inte kan reagera lika snabbt som den som väljer mellan två matbutiker, måste beställarna reagera i deras ställe – och göra det snabbt. Bara så kan den offentligfinansierade pseudomarknaden fungera och leverera goda resultat.
Här är vi nu på väg mot mer av sans och balans. Under måndagen aviserade regeringen ny lagstiftning för att stoppa tveksamma ekonomiska upplägg, samtidigt som de styrande i Stockholms stadshus beslöt kasta ut Carema i kylan.
Det borde möjligen ha skett tidigare, och helst inte ha blivit nödvändigt över huvud taget. Men vårdpolitiken är en pragmatisk kompromiss som syftar till att förena valfrihet, kvalitet och offentlig finansiering.
Vi kommer aldrig att kunna helgardera mot dålig vård. Bara mot monopol.
Johan IngeröSkribent ledarredaktionen
Centerpartiets Kommunkrets i Sollefteå
Monica Tirri
Ulf Lhådö
Ingbritt Hedin
Maria Wennberg
ksss